Utilitarismen handlar om att man bör handla så att konsekvenserna sammantaget blir så lyckade som möjligt för alla som berörs av handlingen.
Utilitarismen formulerades under sent 1700 tal av den brittiska filosofen Jeremy Bentham (1773-1836). Jeremy hade inte bara människan i åtanke utan tänkte även på människans förtryck mot djuren vilka kan känna lycka och lidande enligt honom själv. De är alltså lika viktiga i vårt moraliska handlande som våra medmänniskor.
Rätt eller orätt
Inom utilitarismen skiljer man mellan handlingar som är ”rätt” att utföra och handlingar som ”orätta” att utföra. Man resonerar som så att om en handling inte är rätt att utföra så är den orätt vice versa. Detta betyder dock inte att en handling som är ”rätt” behöver eller bör utföras. Man ska istället se en handling som är ”rätt”, att den är tillåten att utföra den. För en utilitarist har alltså ”rätt” en mindre positiv laddning än i det vardagliga språkbruket.
Ibland kan en handling dock vara ”orätt” att inte utföra. Det är vår moraliska plikt att utföra den. Den är obligatorisk. En handling kan alltså vara ”rätt” men inte behöva utföras, och det kan även vara ”orätt” att inte utföra handlingen.
Man brukar formulera läran på följande sätt:
”En handling är rätt om och endast om det inte finns något alternativ till den som skulle ge upphov till bättre konsekvenser. Vi har handlat rätt i en situation om det i situationen inte fanns något annat vi kunde ha gjort, som hade medfört bättre konsekvenser. Och det var det att den inte hade något alternativ med bättre konsekvenser som gjorde vår handling ”rätt”.”
Man kan med detta resonemang inse att det är möjligt med flera olika riktiga alternativ. Isåfall har handlingen lika bra konsekvenser och inget alternativ ger en bättre konsekvens än en annan. Utilitarister har dock lite olika uppfattning om vad som räknas som en ”bra” eller en ”bättre” konsekvens.
Bra eller bättre
Med klassisk utilitarism är tanken att välbefinnande (lycka eller lust) var det som skulle maximeras. Denna variant kallas för den hedonistiska. Denna klassiska utilitarism har dock övergivits av de flesta moderna utilitarister.
Hedonismen förutsätter att vid varje tidpunkt i våra liv, befinner vi oss på en bestämd nivå av välbefinnande. Denna nivå eller gradering av välbefinnande kan variera under dagen. Beroende på vad vi upplever under dagen kan vår nivå av välbefinnande flukturera under dagen. Det som räknas är hur det ”känns från insidan”, för den som upplever det. Målet med klassisk utilitarism är alltså att maximera upplevelsen av det inre välbefinnande.
Missförstånd
Utilitarismen kan ibland missförstås. Invändningar mot läran kan vara att man räknar med både det positiva värdet av lycka (lust) och det negativa värdet av olycka (olust). Det är dock omöjligt att i ett givet ögonblick räkna fram värdet för lust och olust. Det är även omöjligt att med hjälp av dessa två värden fastställa individens hedonistiska status (välbefinnande).