Facettleden

Anatomi

Människan har anpassat sig till evolutionen i det att hon gått från att vara fyrbent till tvåbent. Denna förändring har medfört en anpassning av facettlederna för att bibehålla deras förmåga att stabilisera och upprätthålla rörligheten i kotsegmenten. Värt att veta är att facettlederna är i huvudsak sagittalt riktade med en anterio-posterior riktning ju högre upp i ländryggen man kommer. Detta medger att kotorna kan:

  • Motstå skjuv
  • Kompression
  • Torsionskrafter

I ländryggen är alla facettleder invinklade cirka 170 grader mot lodlinjen oavsett kön eller etnicitet.

Ledens uppbyggnad

Facettlederna är pariga synovialleder som utgör den bakre ledmekanismen mellan två intill varandra liggande kotor. Varje led är uppbyggd av en större, posteriort och medialt riktad konkav ledyta som utgår från den undre kotan, och en motstående mindre, anteriot och lateralt riktad ledyta som utgår från den övre kotan.

Innervation

Facettlederna är innerverade av en medial nervgren från ramus dorsalis på samma nivå och med nervgrenar från nivån ovanför. I den fibrösa ledkapseln kring varje led påträffas rikligt med nociceptiva- och autonoma nervfibrer. Det finns även nervfibrer i synovialmembranet men funktionen är inte klarlagd än.

Lumbala facettleden

Den lumbala facettleden har en broskklädd ledyta bestående av hyalint brosk, ett synovialmembran och en fibrös kapsel vilken begränsar rotationen runt ledaxeln och förhindrar bakåtglidning vid extension. Den normala leden rymmer mellan 1-2ml. Man har även något som liknar menisker i facettleden vilka man tror utjämnar anomalier i ledbrosket.

Artros och smärta

Facettleden kan ofta vara en anledning till rygg- och bensmärta. Man har upptäckt det genom att bedöva facettleden och därmed även kunnat lindra ryggsmärtan. Man har i olika studier påstått att mellan 15-45% är smärta orsakad av facettleden. Man diskuterar dock idag fortfarande betydelsen av facettledsdegeneration för facettledsutlöst smärta och låg ryggsmärta. Facettleden utgör även en begränsning av spinalforamen och facettledshypertrofi eller en synovialcysta i anslutning till foramen kan ge upphov till radikulärsmärta (smärta i nervens dermatom).

Facettleden kan även drabbas av osteoartros, precis som den gör i övriga broskförsedda leder. Broskerosioner med uppkomst av subkondral skleros (förtätning av underliggande ben), hypertrofi och osteofytbildning kan leda till försnävning av foramina och nervkompression som följd.

Artrosen leder ofta även till förändringar i ledkapseln vilket i sin tur kan påverka ledens rörlighet. Förekomsten av artros ökar med den stigande åldern och att det är framförallt i ländryggen i nivå L4-L5 och hos kvinnor man hittar artrosen. Kvinnor har oftare även en ökad rörlighet i de lumbala segmenten, vilket man tror beror på könshormonet östrogen. Den allmänna uppfattningen är även att diskdegeneration föregår facettledsartros.

Diagnostik

För att diagnosticera förekomsten av facettledsartros så använder man siv av slätröntgen, datortomografi och MR-undersökningar.

Slätröntgen

Relativt begränsad användning om man inte tar en bild med sned projektion.

Datortomografi

Man kan inte korrelera graden av facettledssmärta till artrosförändringarna.

MR

Man kan inte korrelera graden av facettledssmärta till artrosförändringarna. Man kan se ifall det föreligger en ökad mängd vätska och på så sätt misstänka att det finns en instabilitet med ökad glidning mellan kotorna vid en flexion-extension. Det i sin tur kan avslöja en degenerativ spondylolistes.